Blev en tidig morgon och vi styrde kosan mot O´Reillys i Lamington National Park. (Hamnade på Världsarvslistan 1984) Det var den mest branta/kurviga väg vi nånsin kört! 
Hade nästan behövt sjösjukepiller! Hahaha
Stannade till på väg upp, på en Alpacka-farm och fick klappa och krama en liten alpacka, hur mysigt som helst…
Väl uppe på toppen, gick vi en “tree-top-walk”-sväng på hängbroar 15 meter upp i luften, som gick mellan träden och klättrade upp i ett av träden som hade utsiktsplatå 30 meter upp… Utsikten över trädtopparna var magnifik! Helt enormt!
Sen var det dags att mata papegojor. Vilda Gröna och blåa papegojor, ungefär massor av dem! De kom flygande och satte sig på oss när vi stod där med fågelfrön… Kul! Stannade till på O´Reillys Canungra Valley Vingård på väg tillbaka till kusten, lite vin införskaffades naturligtvis. Plus lite Wine charms att hänga på vinglasen när vi kommer hem
Fortsatte norrut till Hervey Bay, där vi övernattade för att ta hinna med färjan över till Frasier Island. Ytterligare en i raden av World Heritage och tillhör Great Sandy National Park. Ligger strax under Stora Barriärrevet, fast in mot land.
Det är världens största sandö, sand minst 100meter ner om man ids borra… Ön är 12 mil lång och 2 mil bred, det som är lite mer speciellt med den ön, är att det växer tropisk regnskog i mitten, sandöknar och mangroveträsk och en 6,5 mil lång strand.
Deras highway som går efter stranden och där vanliga trafikregler gäller är också lite speciell… Tidvattnet styr lite var någonstans körbanorna är… Deras Highway är också start och landningsbana för Fraiser Air, så när det är flygplan som landar och startar, måste man svänga av och hålla sig ur vägen!!!?!
Jaha, hur skulle det ha funkat i Svedala då..?
Nåväl, väl framme med färjan, satte vi oss i en buss och begav oss ut på ”vägarna”. Säkerhetsbälten på, är det som gäller! Vägarna består av sand och spåren är ca 3-4 dm djupa!! och rötter och gropar överallt… Värsta bergodalbanan alltså!
Där stannade vi och badade vid Lake Macenzie, det klart bästa stället att bada på, alla kategorier!!! Att det dessutom fanns en badsjö med sand med hög kiselhalt och sötvatten var ju helt perfekt.
Där satt vi, jag och Cina och gned in oss över hela kroppen, speciellt ansiktet med den där sanden… enligt uppgift skulle ÅR försvinna…. Nå, inte vet ja…. Vi blev då mjuk i hullet, men de satans rynkorna som skulle bli ett minne blott, verkade inte ha dragit iväg… Jaja, det var då skönt att bada i alla fall!
OCH om man jämför med ALLA badställen jag varit på i hela mitt liv, så var detta det klart bästa!!!! Hästlängder ifrån alla andra!
Käkade lunch på Eurong Beach Resort som låg där vid stranden… och pga alla vilda dingos, så hade de satt upp “GRID”, stålrör tvärsöver vägen (över en grop)… Kreatur vill inte gå på de hala stålrören och när de ser att stålrören “hänger i luften”, väljer de en annan väg. Men detta verkade inte funka (dingos är smartare än får!), så nu hade de också lagt till elstängsel en centimeter ovanför varje stålrör… och efter det har de inte haft några besök av dingos!
På vägen tillbaka fick vi lite bråttom… eftersom det knappt går att mötas, alltså inte heller köra om…så är man rätt så beroende av att ingen framför kör fast… Johoodå. Det är ju klart att folk utan 4wd-kunskaper kör fast på dessa vägar!!! Fick vänta i bussen flera gånger medan fastkörda bilar drogs åt sidan… Vi fick det ”snärjigt” på vägen hem, vilket kommer synas på våran video från bussresan! Minette fick i alla fall köra färjan hem!!! En bit i alla fall. ”Kapten Minette, straight forward!” Finns också bild och video på!!
Satte oss i bilen och drog oss hemmåt… men stannade på ett hotell och sov. Dagen efter steg vi upp hyfsat tidigt och ställde kosan till Beerwah! Och vad 17 är det då tänker ni?!
Jo, det är ju DÄR som det världsberömda Australia Zoo ligger. Steve Irwing om han är bekant… Terri Irwing och barnen Bindi och Bob.
Ja, så du som gissade på denna kändis, hade rätt!!
Terri höll i Krokodilshowen, fantastiskt duktig! Bindi och Bob satt på läktaren… Det är Steve ”The Crocodil Hunter” Irwing, som dog av en stingrocka, som ju kanske är mest känd. Hans föräldrar startade en krokodilfarm: Beerwah Reptile Park på 1970-talet och det har vuxit till det magnifika Zoo som det är idag.
Vi har varit på många zoo genom tiderna, med detta var det klart frächaste och finaste vi sett! Man SER att djuren mår bra och trivs! Kul!
Vi fick se alla möjliga djur och även klappa kängrur och koalor och minigrisar och minigetter och en massa annat! Ett besök vi är MYCKET glada att vi hann med, speciellt Myggan. J/Annelie
Kommentarer:
Hade nästan behövt sjösjukepiller! Hahaha Stannade till på väg upp, på en Alpacka-farm och fick klappa och krama en liten alpacka, hur mysigt som helst…
Väl uppe på toppen, gick vi en “tree-top-walk”-sväng på hängbroar 15 meter upp i luften, som gick mellan träden och klättrade upp i ett av träden som hade utsiktsplatå 30 meter upp… Utsikten över trädtopparna var magnifik! Helt enormt!
Sen var det dags att mata papegojor. Vilda Gröna och blåa papegojor, ungefär massor av dem! De kom flygande och satte sig på oss när vi stod där med fågelfrön… Kul! Stannade till på O´Reillys Canungra Valley Vingård på väg tillbaka till kusten, lite vin införskaffades naturligtvis. Plus lite Wine charms att hänga på vinglasen när vi kommer hem
Fortsatte norrut till Hervey Bay, där vi övernattade för att ta hinna med färjan över till Frasier Island. Ytterligare en i raden av World Heritage och tillhör Great Sandy National Park. Ligger strax under Stora Barriärrevet, fast in mot land.
Det är världens största sandö, sand minst 100meter ner om man ids borra… Ön är 12 mil lång och 2 mil bred, det som är lite mer speciellt med den ön, är att det växer tropisk regnskog i mitten, sandöknar och mangroveträsk och en 6,5 mil lång strand.
Deras highway som går efter stranden och där vanliga trafikregler gäller är också lite speciell… Tidvattnet styr lite var någonstans körbanorna är…
Deras Highway är också start och landningsbana för Fraiser Air, så när det är flygplan som landar och startar, måste man svänga av och hålla sig ur vägen!!!?!Jaha, hur skulle det ha funkat i Svedala då..?
Nåväl, väl framme med färjan, satte vi oss i en buss och begav oss ut på ”vägarna”. Säkerhetsbälten på, är det som gäller! Vägarna består av sand och spåren är ca 3-4 dm djupa!! och rötter och gropar överallt… Värsta bergodalbanan alltså!
Där stannade vi och badade vid Lake Macenzie, det klart bästa stället att bada på, alla kategorier!!! Att det dessutom fanns en badsjö med sand med hög kiselhalt och sötvatten var ju helt perfekt.
Där satt vi, jag och Cina och gned in oss över hela kroppen, speciellt ansiktet med den där sanden… enligt uppgift skulle ÅR försvinna…. Nå, inte vet ja…. Vi blev då mjuk i hullet, men de satans rynkorna som skulle bli ett minne blott, verkade inte ha dragit iväg…
Jaja, det var då skönt att bada i alla fall!OCH om man jämför med ALLA badställen jag varit på i hela mitt liv, så var detta det klart bästa!!!! Hästlängder ifrån alla andra!
Käkade lunch på Eurong Beach Resort som låg där vid stranden… och pga alla vilda dingos, så hade de satt upp “GRID”, stålrör tvärsöver vägen (över en grop)… Kreatur vill inte gå på de hala stålrören och när de ser att stålrören “hänger i luften”, väljer de en annan väg. Men detta verkade inte funka (dingos är smartare än får!), så nu hade de också lagt till elstängsel en centimeter ovanför varje stålrör… och efter det har de inte haft några besök av dingos!
På vägen tillbaka fick vi lite bråttom… eftersom det knappt går att mötas, alltså inte heller köra om…så är man rätt så beroende av att ingen framför kör fast… Johoodå. Det är ju klart att folk utan 4wd-kunskaper kör fast på dessa vägar!!! Fick vänta i bussen flera gånger medan fastkörda bilar drogs åt sidan… Vi fick det ”snärjigt” på vägen hem, vilket kommer synas på våran video från bussresan! Minette fick i alla fall köra färjan hem!!! En bit i alla fall. ”Kapten Minette, straight forward!” Finns också bild och video på!!
Satte oss i bilen och drog oss hemmåt… men stannade på ett hotell och sov. Dagen efter steg vi upp hyfsat tidigt och ställde kosan till Beerwah! Och vad 17 är det då tänker ni?!
Jo, det är ju DÄR som det världsberömda Australia Zoo ligger. Steve Irwing om han är bekant… Terri Irwing och barnen Bindi och Bob.
Ja, så du som gissade på denna kändis, hade rätt!!
Terri höll i Krokodilshowen, fantastiskt duktig! Bindi och Bob satt på läktaren… Det är Steve ”The Crocodil Hunter” Irwing, som dog av en stingrocka, som ju kanske är mest känd. Hans föräldrar startade en krokodilfarm: Beerwah Reptile Park på 1970-talet och det har vuxit till det magnifika Zoo som det är idag.
Vi har varit på många zoo genom tiderna, med detta var det klart frächaste och finaste vi sett! Man SER att djuren mår bra och trivs! Kul!
Vi fick se alla möjliga djur och även klappa kängrur och koalor och minigrisar och minigetter och en massa annat! Ett besök vi är MYCKET glada att vi hann med, speciellt Myggan. J/Annelie
Kommentarer:
Comment by peter lidman
Heja Myggan!